Zanzibar. ♥

Jag saknar min lilla kille något otroligt. Tänk vilken tur jag hade som fick lära känna honom, möjligheten till att träna och tävla honom. Tycker det är lite synd att våran tid tillsammans blev alldeles för kort, inte ens ett år. Men vi hann med en del, 5 lokala starter, 3 KM starter, 1 programridning och 1 CR. Han har verkligen lärt mig mycket och att jag faktiskt skulle komma över den värsta hopprädslan tack vare honom trodde jag aldrig. När jag sitter och tittar på första filmen mamma filmade på oss blir jag full i skratt, jag tyckte det såg bra ut? Tråkigt nog har jag ingen film från de där riktigt lyckade dressyrträningarna, tyvärr. Dressyrtävlingarna har jag där emot ifrån, varenda en (dock är en av dem halv).

Att sitta upp på dig nu är ungefär som när jag kommer in i mitt rum, hemma. Förut var det inget konstigt, fullt normalt men ändå så underbart! Nu tar jag tillvara på det på ett helt annat sätt, men känslan är den samma. Jag vet vart alla knappar sitter, det är bara att tuta och köra.

Våra starter:

2009

30 augusti: LB:1 (individuell + lag) - 54,48% - 4 placering

20 september: LB:1 (individuell + lag) - 61,03%

10 oktober: LB:1 (individuell + lag) - 56,89%

18 oktober: LB:1 (KM) - 61,03% - 1 placering

2010

28 mars: LB:1 (programridning) - 61,38%

2 april: 30cm - CR

13 april: LC:2 (programridning) - för få anmälda )':

6 juni: LC:2 (individuell) - 57,50% LB:0 (individuell) - 53,43%

20 juni: LC:1 (CR) - 60,00% LB:1 (KM) - 61,38% - 1 placering

Våran sista lokala tillsammans vart allt annat än lyckad, i första klassen red jag verkligen sämst. Hade jag ridit ordentligt hade jag nog fått placering (var första utanför), men det kan inte hjälpas nu i efterhand. Andra klassen var vi superspända båda två eftersom det var världens åska precis innan vi skulle starta. Tävlingen avbröts starten innan mig. KM är jag super nöjd med, verkligen!

Får se om vi är med och busar på Julklappshoppningen, kanske ska hopa 40cm då (om det finns som klass, på påskhoppningen fick jag välja mellan 30 eller 50, och jag hade aldrig hoppat oxrar på höjden med honom efter jag blev rädd och kändes bättre att köra lågt och kunna verkligen rida, visste inte hur fjant han skulle vara vid läktaren heller), vi får se. KM 2011 är ett måste, oavsett hur mycket jag ridit honom eller så. Vi måste väl vara med och kämpa lite om segern nästa år igen, eller hur? Sen är känslan oslagbar över hur lillen är inne på dressyrbanan! ♥

Ha det bäst,
Jennie ♥